Home > Allmänt > Srebrenica – låt oss aldrig glömma

Srebrenica – låt oss aldrig glömma

Srebrenica - låt oss aldrig glömma
Download PDF

Den här artikeln är skriven med stöd från relevanta och pålitliga artiklar och undersökningar. Artikeln finns även på engelska här.


 

21 år efter massakern i Srebrenica har såren inte påbörjat att läka. Den 11e juli begravdes på “Memorijalni centar Srebrenica – Potocari” ännu 127 offer av det värsta brottet på Europeisk mark sedan andra världskriget. Detta, hursomhelst, för med sig lite ro till familjerna för offren som föll för det fruktansvärda brottet som skedde på en FN säker zon som var under beskydd av FN:s fredsbevarande enhet UNPROFOR.

Trots att (staden) deklarerades som en ‘säker zon’, bataljonen som hade ansvar för att hålla muslimska enklaven säker, misslyckades med att utföra sin plikt, att förhindra staden från att tillfångatas samtidigt som alla vapen som tillhörde bosnierna togs av DutchBat personal (holländska bataljonen som hade ansvaret för att hålla den ‘säkra zonen’ säker) och lagrades i FN byggnader år 1993. Begäran för flygstöd till UNPROFOR ignorerades också. De panikslagna och förskräckta bosniska civila förråddes och man lekte med ödet av mer än 60 000 människor*. Allt detta möjliggjorde massavrättningarna som utfördes av de serbiska stridskrafterna under befälet av Ratko Mladic efter att de hade tagit över staden. Efter att enklaven hade fallit separerades männen och pojkarna från kvinnorna och de avrättades under en period av flera dagar. De transporterades till ett flertal platser och avrättades systematiskt i skolor, fabriker, öppna fält och på gatorna. Därefter flyttades deras kroppar och begravdes i massgravar, ofta med bulldozers som användes för att knuffa ut kropparna och in i gravarna. Folket torterades av serbiska stridskrafter på de mest omänskliga sätten. Bekräftade rapporter existerar som berättar om barn som fördes bort från deras mödrar och som obarmhärtigt mördades inför dem. Flickor och unga kvinnor separerades från grupper av folk och våldtogs framför deras ögon. Detta utfördes ofta under synen av DutchBat personal. En sjukvårdsbiträde bevittnade flertal sådana våldtäktsfall som skedde inför andra, konstanta skottljud under dagen och natten, och hur tre pojkar fördes iväg från deras mor under natten för att sedan hittas under morgondagen med deras halsar (strupar) skurna. Ett stort antal sådana berättelser återberättades senare under rättegången. Efter FN:s förhandlingar med de serbiska trupperna transporterades runt 25 000 kvinnor till bosnisk territorium med bussar. Några utav dessa bussar försvann under transporten. Under dagarna efter massakern, några utav människorna som lyckades fly hittades av serbiska stridskrafter medan andra lyckades ta sig till områden som var under bosnisk kontroll. I Srebrenica befallde de serbiska stridskrafterna att kropparna skulle tas undan och att gatorna skulle rensas. För att dölja brotten flyttades några utav gravarna från en plats till en annan.

Lite har förändrats i hjärtan av den muslimska befolkningen sedan kriget. På dödslistan av folket som mördades i Srebrenica finns 8 372 namn; och flera massgravar upptäcks konstant. Folkmordet har lämnat en stor påverkan, inte bara på folket av Srebrenica, men även på hela bosniska nationen och vidare. Varje år samlas folk från hela Bosnien och regionen, i Srebrenica, den 11e juli där kropparna som hittades under det forna året begravs kollektivt.

Den sorgliga sanningen är att för lite ånger har visats av förövarna av brotten så som det kan ses fram till idag. I Serbien och Republiken Srpska

Srebrenica - låt oss aldrig glömma

Gravplatsen där alla offer av folkmordet begravs.

(den dominerande serbiska delen av Bosnien och Hercegovina) ökar förnekelsen av folkmord ständigt. Nationalisterna avvisar sanningen som inte bara kan ses på gravarna av de som mördades men som även bevisades med fällanden av 38 personer för totalt 637 år av fängelse och tre livstidsstraff som dömdes av Domstolen av Bosnien och Hercegovina och ICTY (International Criminal Tribunal for the former Yugoslavia). Serbiens president, Tomislav Nikolic, sade år 2012 att “det fanns inget folkmord i Srebrenica, grova krigsbrott utfördes av några serber som bör hittas, åtalas och straffas”. År 2015 lade Ryssland, en allierad till Serbien, veto mot (röstade ner) FN:s resolution att fördöma massakern i Srebrenica som folkmord. Kanske är det tuffaste faktumet för Bosnien och Hercegovina att många utav dess offentliga personer och politiker, så som presidenten av Republiken Srpska – Milorad Dodik, förnekar att folkmord skedde överhuvudtaget.

Gravarna, hursomhelst, står tysta som en påminnelse om illdåden som utfördes i Srebrenica. Utav de 127 kropparna som begravdes den 11e juli det här året var 12 utav offren barn. Den yngsta av dem var 14 år gammal och den äldsta var 77 år.

* Olika källor uppgav olika antal människor som var i staden vid den tiden. Det närmaste antalet som författaren av artikeln kände var säkert och autentiskt var antalet som nämns ovan.

 

N. Č.

Lämna ett svar

Räkna ut (spamkontroll) *

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng