Home > 'Aqeedah > Shirk – Ursprunget av Shirk

Shirk – Ursprunget av Shirk

shirk
Download PDF

Människans natur (fitrah) är att dyrka Allaah ensam. Allaah a skapade skapelsen för att de skall dyrka Honom och Han förberedde för dem – genom Sin rizq– allt det som de skulle begära. Allaah a säger om detta:

وَمَا خَلَقْتُ الْجِنَّ وَالْإِنسَ إِلَّا لِيَعْبُدُونِ ﴿٥٦﴾ مَا أُرِيدُ مِنْهُم مِّن رِّزْقٍ وَمَا أُرِيدُ أَن يُطْعِمُونِ ﴿٥٧﴾ إِنَّ اللَّـهَ هُوَ الرَّزَّاقُ ذُو الْقُوَّةِ الْمَتِينُ﴿٥٨

”Jag har skapat de osynliga väsendena och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig. Jag begär ingen försörjning och ingen föda av dem. Det är Gud som drar försorg [om skapelsen], den Starke, den Orubblige.” [51:56-58]

Så själen – om den lämnas till dess fitrah – kommer att finna sig själv erkänna Allaahs Gudomlighet, älska Honom och dyrka enbart Honom, utan att dyrka andra vid sidan om Honom. Hursomhelst, denna fitrah blir korrupt och vilseleds från den rena dyrkan av Allaah a på grund av det som djävlarna – från både människor och jinn – viskar till några människor genom vilket de förfinar sina vilseledande viskningar.

Tawheed är kärnan och roten av människans fitrah medan shirk är motsatt till det och det är något som smittar giftigt människans fitrah. Allaah a säger:

فَأَقِمْ وَجْهَكَ لِلدِّينِ حَنِيفًا ۚ فِطْرَتَ اللَّـهِ الَّتِي فَطَرَ النَّاسَ عَلَيْهَا ۚ لَا تَبْدِيلَ لِخَلْقِ اللَّـهِ ۚ ذَٰلِكَ الدِّينُ الْقَيِّمُ وَلَـٰكِنَّ أَكْثَرَ النَّاسِ لَا يَعْلَمُونَ

”GE DIG hän med hela din själ, [du som söker sanningen,] åt den rena, ursprungliga tron, den tro som Gud vid skapelsen lade ned som en naturens norm i människan – ingenting kan rubbas i Guds skapelse! Detta är den evigt sanna tron, men de flesta människor vet ingenting [om detta].” [30:30]

Denna ayah avvisar ateisternas falska påstående där de påstår att människans naturliga grund är shirk och att tawheed utvecklades i människan! Inte nog med att versen avvisar denna falskhet men så gör även följande återberättelser:

Allaahs Sändebud z sade att hans Herre sade:

”Jag skapade alla Mina tjänare på den sanna religionen. Sedan kom djävlarna till dem och ledde dem vilse från deras sanna religion. De gjorde otillåtet för folket det som Jag har gjort tillåtet för dem och de befallde dem att associera andra i dyrkan med Mig, det för vilket Jag inte har sänt någon auktoritet för.” [Denna hadíth finns återberättad i Sahíh Muslim]

Och Allaahs Sändebud z sade:

”Varje barn föddes på fitrah men hans föräldrar gör honom till en jude eller en kristen eller en magi. Det är som sättet där djur föder en naturlig avkomma. Har ni sett några som fötts stympade innan ni stympar dem?”

Abu Hurayrah sade: ”Recitera om ni önskar:

فَأَقِمْ وَجْهَكَ لِلدِّينِ حَنِيفًا ۚ فِطْرَتَ اللَّـهِ الَّتِي فَطَرَ النَّاسَ عَلَيْهَا ۚ لَا تَبْدِيلَ لِخَلْقِ اللَّـهِ

”GE DIG hän med hela din själ, [du som söker sanningen,] åt den rena, ursprungliga tron, den tro som Gud vid skapelsen lade ned som en naturens norm i människan – ingenting kan rubbas i Guds skapelse!” [30:30] [Återberättat av al-Bukhaari]

Om vår naturliga fitrah är på tawheed, varför behöver vi varnas för shirk, som inte är naturlig? Varför var detta det första och viktigaste rådet som Luqmaan gav till sin son? Svaret blir tydligt när vi undersöker början av shirk.

Mänskligheten var i början en Ummah som levde på tawheed, rena dyrkan av Allah ensam. Sedan övertog shirk gradvis över deras tro. Grunden för denna tro är det som Allaah b säger:

كَانَ النَّاسُ أُمَّةً وَاحِدَةً فَبَعَثَ اللَّـهُ النَّبِيِّينَ مُبَشِّرِينَ وَمُنذِرِينَ

”MÄNNISKORNA utgjorde en gång ett enda samfund, [men då splittring uppstod] sände Gud profeterna som förkunnare av ett glatt budskap om hopp och som varnare” [2:213]

Ibn ’Abbaas sade: ”Mellan Núh och Adam fanns tio generationer varav alla var på Sharee’ah av sanningen, sedan splittrades dem. Så Allaah sände Profeter som bärare av goda nyheter och som varnare.” [Återberättat av at-Tabarí i hans tafsír]

Så under tiden av Profeten Núh dök shirk upp bland folket och de började dyrka avgudabilder tillsammans med dyrkan av Allaah. Så Allaah b säger:

وَلَقَدْ أَرْسَلْنَا نُوحًا إِلَىٰ قَوْمِهِ إِنِّي لَكُمْ نَذِيرٌ مُّبِينٌ ﴿٢٥﴾ أَن لَّا تَعْبُدُوا إِلَّا اللَّـهَ

”OCH [MED samma budskap] sände Vi Noa till hans folk: “Jag har kommit för att varna er klart och entydigt för att dyrka någon vid sidan av Gud.” [11:25-26]

Efter denna tydliga förklaring är det ytterst viktigt för muslimerna att veta exakt hur shirk spreds mellan de troende efter att de har varit folk som var på vägen av ren tawhíd. Allaah b säger om Núhs folk:

وَقَالُوا لَا تَذَرُنَّ آلِهَتَكُمْ وَلَا تَذَرُنَّ وَدًّا وَلَا سُوَاعًا وَلَا يَغُوثَ وَيَعُوقَ وَنَسْرًا

”och säger [till varandra]: ‘Låt oss aldrig överge våra gudar – varken Wadd, Suwa, Yaghuth, Ya’uq eller Nasr!’” [71:23]

Ibn ’Abbaas återberättar:

”Dessa var avgudabilder från Núhs nation som eventuellt hamnade bland araber. Wadd var avgudabilden som dyrkades av Kalb-stammen i regionen av Dawmatul-Jandal; Suwaa’ var för Hudhayl-stammen; Yaghooth dyrkades av Ghutayf-stammen vid Jurf nära regionen av Sabaa; Ya’ooq dyrkades av Hamdaan-stammen och Nasr var avgudabilden som dyrkades av Dhul-Kalaaa av Himayr-stammen. Sannerligen var dessa fem avgudabilder namn av rättfärdiga män från Núhs nation. När de dog viskade Shaytaan till deras folk att de bör göra statyer av dem för att på så sätt hedra dem och att placera dessa statyer på deras samlingsplatser som en påminnelse för dem. Så de gjorde det. Hursomhelst, ingen av dem dyrkade dessa statyer förrän den generationen hade dött och statyernas syfte glömdes bort så nästa generation började sedan att dyrka dem.” [Detta återberättades av al-Bukhaari]

Muhammad ibn Qays sade:

”Yaghooth, Ya’ooq och Nasr var en grupp rättfärdiga män som ansågs som förebilder av sitt folk. Så när de dog sade deras följeslagare: om vi gör bilder av dem kommer det uppmuntra oss att göra handlingar av dyrkan och handlingar av lydnad till Allaah. Så de gjorde bilder av dem. Hursomhelst, när de dog och nästa generation kom viskade Shaytaan till dem och sade: ’Era förfäder brukade dyrka dessa rättfärdiga män och det är på grund av dem det regnade.’ Så de började dyrka dem.” [Antecknat av at-Tabarí i hans tafsír]

Så början av shirk ligger i överdrivet beröm och respekt som gavs till vissa döda fromma muslimer som – på grund av folkets kärlek till dem – blev avgudabilder som dyrkades och åkallades vid sidan av Allaah.

Lämna ett svar

Räkna ut (spamkontroll) *

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng