Home > Artikel > ”De Tre Grunderna”: Kunskap (del 2)

”De Tre Grunderna”: Kunskap (del 2)

///
Stängd för kommentarer
Download PDF

انه يجب علينا تعلم اربع مسائل

”Att det är obligatoriskt för oss att lära oss fyra saker” [3]

_________________________________________________6e8194_b0173519830949c182d97af2f1ba5bda

[3]:

Hans yttrande ”det är waajib”: al-waajib (det obligatoriska) är det som den som gör det kommer att belönas för och den som lämnar det kommer att straffas (för det). Och al-mustahab (det rekommenderade) är det som ifall man gör det så kommer man belönas för det och ifall man lämnar det kommer man inte att straffas för det. Och al-mubaah (det tillåtna); det finns ingen belöning i att göra det och ingen bestraffning i att lämna det.

Så hans yttraned ”det är waajib” innebär att detta är något som inte är från det rekommenderade, och det är inte något som är bland det som enbart är tillåtet utan det är från al-waajib al-‘aynee – en obligation över varje individ.

Så ifall vi skulle låta bli att lära oss dessa saker då skulle vi synda eftersom detta är fallet med en skyldighet, så han sade inte: ”det är rekommenderat för oss” eller ”det är berömligt för oss” utan han sade ”det är obligatoriskt för oss” vilket innebär att det är obligatoriskt. Och wujoob (skyldighet) innebär en bindande plikt, den som lämnar den syndar, och eftersom kunskap inte kan uppnås förutom genom att lära, och lärdom kräver omtänksamhet och uppmärksamhet, och ansträngning, och tid, och det kräver förståelse, och det kräver uppmärksamheten av hjärtat – detta är lärande.

Hans yttrande ”fyra saker” innebär ämnen, de kallas för masaa’il (bokstavligen frågor) eftersom det är obligatoriskt att man frågar om dem och att de uppmärksammas.

الاولى: العلم

 ”Den första är kunskap” [4]

_________________________________________________

[4]:

Hans yttrande ”kunskap”: det som menas med kunskap här är al-‘ilm ash-shar’ee den lagstiftade (islamiska) kunskapen, eftersom det är det som är obligatoriskt att lära, och dessa saker är obligatoriska att lära över varje muslim, man eller kvinna, fri eller slav, rik eller fattig, kung eller en fattighjon, varje muslim, det är obligatoriskt för honom att han lär sig dessa fyra saker.

Och detta är vad de lärda kallar för al-waajib al-‘aynee och det är det som är obligatoriskt för varje individ bland muslimerna. Så de fem obligatoriska bönerna som är (obligatoriska) för männen och kvinnorna, och församlingsbönerna i moskéerna, som är (obligatorisk) för männen), detta är obligatoriskt för varje individ bland muslimerna – att han lär sig om dem. Därmed sade han ”det är obligatoriskt för oss” och han sade inte ”det är obligatoriskt för några utav oss”, utan han sade ”det är obligatoriskt för oss” vilket innebär för muslimerna. Så det är från kunskapen som det är obligatoriskt att lära för alla individer, eftersom kunskap är av två kategorier:

Den första av dem: det som är obligatoriskt för alla individer att lära, sådant som det inte finns några ursäkter för att vara okunnig om, och det är sådant där religionen inte kan vara korrekt etablerat utom med det, så som de fem pelarna av islam vilket är de två vittnesmålen, utförandet av bönen, Zakaat, fastan av Ramadan och Hajj till det heliga Huset av Allah. Det är inte tillåtet för muslimen att vara okunnig om det utan han måste lära sig (om dem).

Eftersom lärandet av de två vittnesmålen innebär att lära‘aqeedah (trosprincipen) lär sig muslimen trosprincipen för att handla i enlighet med den och han lär sig det som motsätter sig för att undvika det och hålla sig borta från det – detta är vad som finns i de två vittnesmålen. Likaså lär han sig pelarna av bönen och villkoren av bönen, och det obligatoriska av bönen och sunnah av bönen, han behöver lära sig dessa saker i detalj. Hur kan en person göra en handling när han inte har kunskap om handlingen som han utför? Hur kan han utföra bönen när han är okunnig om dennes regler? Så det är nödvändigt att han lär sig om bönens regler och de saker som nollställer bönen, han måste lära sig detta.

Likaså bör han lära sig reglerna av Zakaat och han bör lära sig reglerna av fastan, och han bör lära sig reglerna av Hajj, så när han vill utföra Hajj blir det obligatoriskt för honom att lära sig reglerna av Hajj och reglerna av ‘Umrah för att kunna utföra dessa handlingar av dyrkan på det föreskrivna och godkända sättet.

Och den här kategorin, ingen är ursäktad för att vara okunnig om den och det är det som kallas för waajib al-‘aynee – det som är obligatoriskt för varje individuell muslim.

Den andra kategorin av kunskapens kategorier: det som är som tillägg till det, från de lagstiftande reglerna som Ummah (islamiska nationen) tillsammans har behov av och det kan vara fallet att inte varje individ har ett behov av det, så som reglerna av handel och reglerna av köp & sälj och transaktioner (avtal, etc.), och reglerna av religiösa donationer, och lagarna av arv och testamente, och reglerna av giftermålen, och reglerna relaterade till brott. Dessa är nödvändiga för Ummah. Hursomhelst är det inte obligatoriskt för varje individ i denna Ummah att han behöver lära sig det. Utan om dessa saker lärs av ett tillräckligt antal av lärda, såpass att det som krävs uppnås, då kommer det att vara tillräckligt så att de kan uppfylla behoven av muslimerna för juridiska domar och för religiösa rättsutlåtanden, och för lärosyften och annat än detta. Detta kallas för waajib al-kifaayah (samhällsplikt), sådant att om ett tillräckligt antal folk utför det då faller synden bort från resten och om alla skulle lämna det då skulle de synda.

Ummah behöver folk som lär sig den här kategorin eftersom de är i behov av det. Hursomhelst sägs det inte till varje individ ”det är obligatoriskt för dig att skaffa kunskap om dessa saker” eftersom detta må inte vara möjligt för varje individ. Detta är specifikt för folket av möjlighet och folket som har förmågan från Ummah. Och om detta lärs av några av denna Ummah då har plikten uppfyllts, i motsatt till den andra kategorin eftersom där kommer varje individ att hållas till räkenskap för sig själv då det inte är möjligt för honom att utföra dessa handlingar förutom med kunskap. Och därför sade Sheikhen ”det är obligatoriskt för oss” och han sade inte ”det är obligatoriskt för muslimerna” eller ”det är obligatoriskt för några av muslimerna”. Utan han sade ”det är obligatoriskt för oss” vilket innebär för oss alla som en individuell plikt.

Och vi bör veta, innan vi går in på dessa ämnen, att det som menas med kunskap, vilket är obligatoriskt för Ummah – vare sig det är det som är obligatoriskt för varje individ eller det som är obligatoriskt för vissa, att det äral-‘ilm ash-shar’ee den lagstiftade (islamiska) kunskapen som Sändebudet [må Allahs frid och välsignelser vara över honom] kom med.

När det gäller den världsliga kunskapen så som kunskapen om industrierna, yrken, aritmetik, ingenjörskap; då är den här kunskapen tillåten – det är tillåtet att lära sig den och det kan vara obligatoriskt ifall Ummah har behov av den, då blir det obligatoriskt för dem som har förmågan. Hursomhelst är det inte kunskapen som är avsedd i Koranen och i Sunnah, det som Allah den Högste har prisat och befallt folket, och det som Profeten [må Allahs frid och välsignelser vara över honom] sade om:

 العلماء ورثة اللأنبياء

”‘Ulama (de lärda, eller folket av kunskap) är Profeternas arvtagare.” [1]

Det som menas är al-‘ilm ash-shar’ee (den lastiftade (islamiska) kunskapen).

När det gäller den världsliga kunskapen, den som var okunnig om den syndar inte och den som lär sig den, det är tillåtet för honom, och om han använder den för att gynna Ummah då belönas han för det. Och om en person dör och var okunnig om den här kunskapen då kommer han inte att ställas inför räkenskap för det på Återuppståndelsens Dag. Hursomhelst, den som dog och var okunnig om al-‘ilm ash-shar’ee, speciellt den nödvändiga kunskapen, då kommer han att tillfrågas om det på Återuppståndelsens Dag, ”Varför lärde du dig inte? Varför frågade du inte?”. Den som säger då han läggs i sin grav, ”Min Herre är Allah, och islam är min religion, och min Profet är Muhammad [må Allahs frid och välsignelser vara över honom]”, den här personen kommer att räddas. Det kommer sägas till honom, ”Vart lärde du dig det?”. Så han kommer säga, ”Jag läste Allahs Bok och lärde mig det”.

När det gäller personen som vänder sig från det, när han tillfrågas i sin grav då kommer han svara, ”Haa, haa, jag vet inte. Jag hörde folket säga något så jag sade det”. Då kommer den här personens grav att flamma eld över honom – och vi söker tillflykt hos Allah – och det kommer att krossas över honom till en sådan utsträckning att hans revben kommer att krossas och han kommer att vara i en grop från groparna av helveteselden eftersom han inte hade kunskapen och han läste inte. Så det kommer att sägas till honom:

 (لا دريت ولا تليت (أو لا تلوت

”Du visste inte och du läste inte (eller du följde inte)”. [2]

Så han lärde sig inte och han följde inte exemplet av folket av kunskapen utan han slösade och förlorade sitt liv så det här är personen som kommer hamna i elände och vi söker tillflykt hos Allah.

Så hans yttrande ”kunskapen”, detta är den lagstiftade kunskapen som krävs av oss som en kropp och som individer och det är kunskapen och medvetenheten om Allah genom Hans Namn och Hans Attribut, och kunskapen om Hans rättighet över oss, vilket är att dyrkan enbart Honom utan att tillskriva några partners till Honom, så det första som är obligatoriskt för tjänaren är kunskapen och medvetenheten om sin Herre den Allsmäktige och hur han ska dyrka Honom.

[1] Detta har återberättats av al-Bukhari i en frånkopplad form i Boken av Kunskap, kapitel ”Kunskap kommer före tal och handling”, den går vidare från hadith 67 och den har återberättats från Abu Dawud, ibn Majah och at-Tirmidhi från en hadith av Abu ad-Darda (må Allah vara nöjd med honom). Al-Albani förklarade hadithen av Abu Dawud vara sahíh.
[2] Återberättat av al-Bukhari i en sammanfattad form som en hadith av Anas (1338), och även återberättat av Muslim i en sammanfattad form också frånen hadith av Anas (2870). Även återberättat av Abu Dawud i en hadith av al-Baraa’ ibn ‘Aazib i en lång hadith (4753). Al-Albani klassade hadithen av Abu Dawud som sahíh.
Du kanske tycker om
goda tankar
Goda tankar om Allah vid dödsstunden
AllahsKursi
Allahs Kursi
Shukrserien | Del 5 | Innebörden av al-Hamd
Shukrserien | Del 4 | Bland de största gåvorna

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng